Föräldraångest

[Olive Numaru]

Jag har ett stort problem jag vill dela med mig av. Är skild och har barn på ca 2år. Givetvis kan han inte simma och rubrikerna går varma i tidningarna om drunkningstillbud. Senast förra veckan var det en pojke under 5 som omkom. Jag vet att min tidigare sambo är lite disträ och även tycker om sin telefon i stor utsträckning och jag går runt och tänker på detta att det ska hända honom något typ varje dag då sonen inte är med mig, extra mycket fina dagar. (han är med mig 50% och hos ex-sambon 50%). Hur fan hanterar man såna här saker? Kan i stort sett inte påpeka saker heller utan att det skapar ett krig så jag drar mig ofta för att berätta hur jag känner, jag tänker någonstans att man borde kunna hantera det på egen hand. Vad ska jag göra? Visst är det väl bra att känna oro, men så här mycket kan inte vara bra i längden..

[Pink Hufehe]

Man kan ju inte vara nog försiktig när det gäller små barn och vatten, det är ju jättemånga som drunknar pga att föräldrarna tittar i sina mobiler, så din oro är ju inte överdriven tycker jag.

fan vad jobbigt att inte kunna ta upp saker utan att det blir” krig” vet precis hur det är.

Hade jag varit i din sits hade jag ändå hållit typ förhör med exet och försäkrat mig om att han har koll på 2 åringen,även om man inte vet… usch vad jobbigt…. Kan man uttrycka sin oro för någon? Vet inte hur det fungerar men han kanske inte är lämplig som pappa ? Skulle du vilja ha ensam vårdnad?

Jag tycker du ska lyfta det här med ditt ex ändå. Även om han blir irriterad så gör det att han omedvetet blir påmind om att hålla uppsikt. Alltså i den ilskan han kan känna att bli påhoppad om att ha bristande kompetens och intelligens att förstå riskerna, lär det ändå skapa nåt i honom  – och det tror jag ni har allt att vinna på. I den bästa av världar blir han så upprörd att han har jordens koll i ren vrede. Efter du påtalat detta skulle jag försöka tänka att du gjort det du kan, att det går inte att göra mer än såhär, “reglerna” är att ni har delad vårdnad. Försöka tänka på annat. Lämna över det, så att säga. Förstår dock att man inte gör det känslomässigt i en handvändning. Såklart inte.

[Olive Numaru]

Well, jag har inte uttalat mig en enda gång angående vilket kön föräldern det handlar om, men det är så att det är jag som är pappan och jag blir lite förvånad över att ni utan eftertanke bara antar att det är pappan som är boven i dramat när det är jag som sitter här med oro. Men jag ska ta mig till av det ni säger och prata med mamman oavsett risken för krig. Vi får väl se vad som händer!

<3 Jaha oj! Ber om ursäkt – måste ha läst slarvigt. Faktiskt lite intressant att vi båda direkt tänkte att det måste vara en man som är så ostrukturerad. Vi är nog färgade av könsroller, antar jag. Till vårat försvar kan man väl säga att det är nästan omöjligt samtidigt att veta vem som är man och kvinna på det här forumet? Tror heller inte att någon av oss lägger så stora värderingar i det?

Låter bra! Hoppas verkligen att hon lyssnar och att du får bli av med din inre oro!

[Pink Hufehe]

Olive Numaru skrev:

Well, jag har inte uttalat mig en enda gång angående vilket kön föräldern det handlar om, men det är så att det är jag som är pappan och jag blir lite förvånad över att ni utan eftertanke bara antar att det är pappan som är boven i dramat när det är jag som sitter här med oro. Men jag ska ta mig till av det ni säger och prata med mamman oavsett risken för krig. Vi får väl se vad som händer!

oj ursäkta , jag tänkte mig inte för, lite köns diskriminering faktiskt. Jag måste också ha läst slarvigt och man brukar ju vara så oerhört försiktig , jag vet inte vad som hände, ber om ursäkt ville bara hjälpa